Ny svensk studie: hjärnans syresättning kopplad till dödlighet vid hjärtsvikt

Ny svensk studie visar att hjärnans vila-syresättning kopplas till dödlighet hos hjärtsviktspatienter.
Syresättning i hjärnan kan förutse långtidsrisk hos hjärtsviktspatienter
Studien i korthet
En ny svensk studie, publicerad i Heart den 23 december 2025, visar att graden av syresättning i hjärnans vävnad i vila kan vara kopplad till risken att avlida bland patienter med hjärtsvikt. Studien mätte cerebral tissue oxygen saturation (SctO₂) med nära-infraröd spektroskopi (NIRS) hos 102 patienter (medelålder 70,2 ± 12,4 år) och följde dem i genomsnitt drygt två år.
Vad forskarna fann
- 31 av 102 patienter (30,4 %) avled under uppföljningen; 63 (61,8 %) återinlades.
- Högre SctO₂ var associerat med lägre risk för total dödlighet (HR 0,86; 95 % CI 0,77–0,95; p=0,002).
- SctO₂ visade inte något signifikant samband med risk för första återinläggning (HR 0,96; 95 % CI 0,90–1,02; p=0,162).
- Patienter som rapporterade låg fysisk aktivitet (≤1 timme/vecka av ansträngande aktivitet) hade signifikant lägre SctO₂ (β -1,56; 95 % CI -3,07 till -0,05; p=0,043).
Forskarnas kommentarer
"Syresättningen i hjärnan i vila kan spegla sjukdomens svårighetsgrad och därmed långtidprognosen." — Martin Magnusson, professor i kardiologi vid Lunds universitet
"Det finns ett behov av bättre riskbedömning vid hjärtsvikt. En enkel, icke-invasiv metod som inte tränger igenom huden skulle vara värdefull." — Kristina Sparreljung, generalsekreterare, Hjärt-Lungfonden
Begränsningar och nästa steg
Studien har begränsningar: bland annat gjordes SctO₂-mätningen 6–9 månader efter inläggningen när enkäten besvarades. Författarna och Hjärt-Lungfonden pekar på att fynden behöver valideras i större patientgrupper. Ett viktigt nästa steg är att undersöka om fysisk träning som höjer SctO₂ också leder till klinisk förbättring.
Vad betyder detta för invånare i Vellinge?
Resultaten kan bli relevanta för hjärtsviktspatienter i Vellinge och för vårdpersonal som arbetar med riskbedömning. Metoden med NIRS är enkel och icke-invasiv, vilket gör den intressant som komplement i framtida uppföljningar om resultaten bekräftas i större studier.
Relevanta källor
Den här artikeln har producerats med stöd av automatiserade system, AI och externa datakällor. Vårt mål är alltid att rapportera korrekt, sakligt och relevant. Trots noggranna kontroller kan fel förekomma. Vänligen anmäl fel via "Anmäl fel" under artikeln.


